Nils har en hemlighet: han virkar. Mormor har lärt honom. Men det är så pinsamt att det är jättehemligt.

Detta är en fin berättelse skriven av debutanten Sofia Johansson. Alla har vi väl minnen från barndomen av saker man inte ville att ens kompisar skulle få veta.

Som illustratör får man kasta sig mellan ytterligheter. Ena stunden befinner man sig i ett mystiskt mörker där naturlagarna upphör och i andra på en skolgård. Det är både svårt och kittlande med de kasten. Man vill ju att varje bild ska  vara så fulländad som möjligt. Att rita fria fantasier är enklare på ett sätt. Det är bara att gasa på. När man hamnar på en skolgård är det viktigt att läsarna faktiskt känner att det är en skolgård. Hur mycket skolgård kan det bli? Räcker det med några gungor eller en klätterställning? En klunga med barn? En tråkig skolfasad med rader av fönster?

Om ni undrar över den röda ramen på bilderna så kan jag berätta att det är ju förstås garnet som genomsyrar berättelsen. Jag har rysligt svårt för bilder som bara tonas ut eller plötsligt bara avslutas. Därför blev det en bra ram och avslutning på bilderna.

Här kommer några stämningsbilder från Nils hjälper laget