Att få illustrera Lena Ollmarks härligt kusliga text är något av ett drömjobb. En rolig, läskig och lite sorglig text. Äntligen kunde jag få gå A ll inn när det gällde läskiga bilder!

Man hoppas ju varje gång att det liksom ska sitta från första försöket. Så är det ju nästan aldrig. Det pusslas och byts ut. Det förkastas och förtvivlas. Ena stunden är allt fult. Andra sekunden verkar alla problem ha löst sig. Det kan hänga på småsaker. Man flyttar någon detalj. Man lägger till en ny färg som får alla andra färger att plötsligt harmonisera med varandra. man försöker och försöker för att få fram den där känslan av att man gjort något man aldrig sett förut. Hos sig själv iallafall. En känsla av att man utvecklats. Att man faktiskt har ritat en ny bild och inte bara plagierat sig själv av gammal vana. Här är lite varianter på uppslag från Badbaljan som kommer 6 sep.

Vi har en TV bänk hemma där underdelen består av fyra skåp med dörrar i glas. Det är ju jättedumt eftersom röran innanför är något vi helst låter våra gäster slippa uppleva. Därför har jag gjort bilder som jag stoppat in bakom glaset. Bättre att se en fin bild istället för ful röra tänkte jag. Nu hade jag tröttnat på de motiv som fanns där. Så jag satte igång att göra fyra nya bilder som jag hoppades skulle funka.

Dom är gjorda med akrylfärg och är till stor del målade med svamp. Det kan vara skönt att slippa använda pensel och det händer andra saker om man smetar ut färg med ett otympligt verktyg som tvättsvamp. Man slipper köra fast i detaljer och man kan sikta in sig på att få ytor som fungerar mot varandra. Som avslutning satte jag dit ögon och små vassa tänder. Jag tycker det fungerade fint.

Kom tillbaks från semester för några veckor sen. Jag hade inga direkt brådskande deadlines så jag passade på att göra lite bilder bara för att roa mig. Jag hade fyndat lite roliga ramar som jag ville fylla med något fint. Här kommer resultatet. Bilderna talar för sig själva. Inga fördjupande förklaringar.